fbpx

Barn med problem offer för misslyckad vårdpolitik

När han fick sin operation hade höften börjat ruttna

ENAR RÖNNQVIST, 61 år, från Njurunda hade haft svåra smärtor i höften i fem år och blivit skickad hit och dit mellan olika sjukhus, innan han äntligen skulle få bli opererad på ortopeden i Sundsvall i mars 2017. Men så blev det inte. Han fick återbud, och när han slutligen blev opererad i Sollefteå hade han väntat i ytterligare 16 månader.

Det här är inte ett unikt fall. Väntetider av olika slag har under den senaste mandatperioden blivit allt längre i Västernorrland – alltså sedan nuvarande ledning tog över landstinget 2014.

Operationen i Sollefteå gick bra och Enar är nöjd med bemötandet på sjukhuset. Men han har fortfarande värk och har väntat länge på att få träffa en läkare efter operationen.

Det är också typiskt: Själva vården i Västernorrland är av högsta klass – läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal gör beundransvärda insatser, ofta under mycket svåra förhållanden. Problemen i vården i vårt län beror på den organisation, den byråkrati och de beslutsprocesser som ledningen för landstinget/regionen har skapat.

Det vill vi ändra på:
Vården ska styras lokalt med ett direkt inflytande för personalen. Det ger helt andra möjligheter än dagens byråkrati för att stoppa den personalflykt och avhjälpa den personalbrist som är en huvudorsak till vårdköerna och de långa väntetiderna. Och därmed också för en bättre vård till lägre kostnad.

Regionens kliniksystem klarar inget av sina mål

Konsultbolaget Lumell Associates slutsats i sin ”Utvärdering av specialistvårdens organisation” är att kliniksystemet ”framöver kommer att vara det mest ändamålsenliga sättet att organisera en majoritet av specialistvården”. Men varken det som redovisas i utredningen eller erfarenheterna från oss som jobbar i vården leder till den slutsatsen.

Det första motivet till organisationen var att ”skapa optimala förutsättningar för en tydligare ledning, styrning och uppföljning samtidigt som ansvar och befogenheter för såväl verksamhet som personal och ekonomi förs närmare medarbetarna.”

Ändå skapade man en organisation med 19 länsverksamhetschefer utan gemensamma mål. Alla kan följa sina egna agendor och göra stora utbudsförändringar på sjukhusen utan hänsyn till helheten. Resultatet blev resursslöseri med en än mer haltande organisation än den vi hade förut.

Det andra motivet var att ”utveckla mer effektiva processer som förenar maximalt värde för patienterna med en attraktiv arbetsmiljö”.

När det gäller ”maximalt värde för patienterna” så är resultatet generande:

  • I Vården i siffror från SKL 2016, där 16 delområden bedöms så ligger Norrbotten och Västernorrland sämst till bland alla landsting.
  • När det gäller undvikbara skador i vården så har de ökat kraftig. 2016 var LVN näst sämst.
  • Andelen överbeläggningar är fortsatt högre än genomsnittet i riket.
  • Förtroendet för sjukhusen bland innevånarna ligger lägst i landet.
  • När det gäller rimliga väntetider till vård och behandling ligger RVN näst sist.
  • På frågan om vården ges på lika villkor för hela befolkningen ligger Västernorrland sist.

Personalens arbetsmiljö har inte blivit bättre. Visst har man rekryteringsproblem i hela landet men personalflykten från Region Västernorrland är extrem. RVN har landets högsta stafettkostnad. Den har ökat från 138 till 447 miljoner på 5 år. Det har ingenting med naturlig avgång att göra. Orsakerna är kliniksystemet och arbetsmiljön. Arbetsmiljöverket har givit enhetscheferna inom RVN ett förläggande med hot om vite därför att deras arbetsmiljöer innebär, inte risk för ohälsa – utan faktisk ohälsa.

Kostnadsutveckling inom Specialistvården 2013-2017 i miljoner kronor

Det tredje motivet var ”kostnadseffektivitet och en systematisk samordning av sjukhusens verksamheter” och ”ekonomi i balans”.

Samordningen och samarbetet mellan både sjukhusen och klinikerna har försämrats.

Specialistvårdens kostnader ökade mellan 2013 och 2014 med åtta procent. Från 2014 till 2017 blev den årliga kostnadsökningen fem procent. Så mycket för ”ekonomi i balans”…

Lumell konstaterar att man inte har lyckats skapa ”en tydlighet kring ledning och styrning som skall fungera som vägledning för organisationen/…/ Det är inte troligt att det fullt ut kan uppnås inom nuvarande organisation”.

Den som skrev att kliniksystemet kommer att vara ”det mest ändamålsenliga sättet att organisera” kan inte ha läst utvärderingen.

Sjukvårdspartister i vården

Svar till John Åberg

Det var många ord, John Åberg, för att inte ge något svar på det som är huvudfrågan.

Jag vet naturligtvis att Sollefteås socialdemokrater kämpade emot partimajoriteten när det gällde nedläggningarna i Sollefteå. Men det är historia. Ni förlorade och är fortfarande i minoritet.

Det viktiga är att ni i er lokala valannons uttrycker er så att det finns en risk för att många väljare tror att en röst på (S) i landstingsvalet är en röst för att få tillbaka BB, akutortopedi och akutkirurgi i Sollefteå. När det i själva verket är det rakt motsatta: Ingenting ska återställas och förmodligen är siktet inställt på en nedläggning av hela sjukhuset.

Mattias Rösberg
Ordförande
Sjukvårdspartiet

Tänker John Åberg rösta på (S) i landstingsvalet?

”Goddag yxskaft” (d.v.s. svar av nonsenskaraktär) sammanfattar dessvärre John Åbergs och Sollefteås S-styrelses svar på min kritik mot partiets valannons. Det är inte självklart för alla att genomskåda annonsens och John Åbergs glidande formuleringar.

I valannonsen stod det: ”Vi ska Kämpa för ett fullvärdigt akut omhändertagande gällande kirurgi, ortopedi, kvinnosjukvård samt förlossning vid Sollefteå sjukhus”

Men nu skriver John Åberg: ”Våra regionpolitiker har under denna mandatperiod lagt en rad yrkanden på de möten där frågorna avgörs. Dessa yrkanden är i linje med den inriktning som finns i vårt valprogram.”

Begriper någon någonting av det här? De yrkanden som regionpolitikerna lagt, genomfört och fortfarande står fast vid innebär raka motsatsen till det som S i Sollefteå med sin annons påstår sig kämpa för – d.v.s. nedläggning och absolut ingen öppning av BB och de andra enheterna vid Sollefteå sjukhus. Länsklinikeländet ska dessutom vara kvar!

Självklart begriper alla, som till vardags sysslar med de här politiska frågorna, att bakom denna totala förvirring ligger inbördeskriget bland länets socialdemokrater, vilket gör att John Åberg inte kan uttrycka sig begripligt. Borde förresten inte Socialdemokraterna på länsnivå åter igen reagera kraftfullt mot er Socialdemokrater i Sollefteå? När ni nu på nytt bedriver politik i strid med partiets länsvilja.

Men viktigast, och det jag reagerar mot, är den effekt ”löftet” om att kämpa för att återöppna BB och akutenheterna i Sollefteå kan få för alla de tusentals väljare, som inte vet att ett kommunalt partis löften i dessa frågor är helt innehållslösa.

Man kan inte bortse från risken av att många väljare som läst annonsen tror, att nu kan en röst på (S) i landstingsvalet göra att BB återöppnas. Och då har John Åbergs och andras ”kämpande” motverkat sig självt.

Konsten att glida på formuleringarna demonstreras i svarets näst sista stycke:

”Socialdemokraterna i Sollefteå har aldrig försökt påtvinga någon våra politiska åsikter eller försökt tvinga människor att rösta i en viss riktning.”

Nej, det är väl självklart. Men ”påverka” och försöka ”övertyga” är närmare vad detta handlar om.

Många socialdemokrater, även organiserade sådana, kommer att rösta på Sjukvårdspartiet – Västernorrland i landstingsvalet. Varför inte söka metoder att hjälpa dom att göra det? Om ni nu verkligen kämpar för det ni säger – tänker du John Åberg rösta på (S) i landstingsvalet?

Mattias Rösberg
Partiordförande
Sjukvårdspartiet – Västernorrland

Öppet brev till Socialdemokratiska partiet, Arbetarkommunen i Sollefteå

I er aktuella valannonsering riskerar ni både att vilseleda väljare och att efter valet anklagas för löftesbrott. I en lokalt i Sollefteå publicerad valannons har ni skrivit så här:

”Vi ska

  • Kämpa för ett fullvärdigt akut omhändertagande gällande kirurgi, ortopedi, kvinnosjukvård samt förlossning vid Sollefteå sjukhus
  • Arbeta för att länsklinikorganisationen ersätts av en decentraliserad organisation med ett lokalt ledarskap.”

Det här kan missförstås. Det finns en risk för att annonstexten gör att väljare lägger sin röst på (S) i landstingsvalet, vilket i praktiken innebär en röst för ett bestämt NEJ, både mot att återupprätta BB och de andra nedlagda enheterna vid Sollefteå sjukhus och mot att avskaffa länsklinksystemet.

Vad har ni, ledande socialdemokrater i Sollefteå, för möjligheter att ”kämpa”? Sanningen är ju den att ni helt saknar stöd bland dem som står på ert partis lista till landstingsvalet. Eller har ni något svar på de här frågorna:

  • Stämmer det inte att ett fortsatt socialdemokratiskt maktinnehav i Region Västernorrland innebär ett absolut NEJ till att återställa de nedlagda delarna av Sollefteå sjukhus?
  • Innebär inte en fortsatt socialdemokratisk ledning av regionen att länskliniksystemet, ett avgörande hinder för lokalt ledarskap i länets sjukvård, behålls för åtminstone ytterligare fyra år?

Kommer ni att avråda väljarna att lägga sin röst på S i landstingsvalet? För vill ni socialdemokrater i Sollefteå genuint göra det ni påstår, d.v.s. ”Kämpa för ett fullvärdigt akut omhändertagande gällande kirurgi, ortopedi, kvinnosjukvård samt förlossning vid Sollefteå sjukhus” – så råd då väljarna att rösta på Sjukvårdspartiet – Västernorrland i landstingsvalet!

Mattias Rösberg
Ordförande
Sjukvårdspartiet Västernorrland

Kirurgi i Sundsvall ska inte försämras

27 läkare inom kirurgi, urologi och öron-näsa-hals vid Sundsvalls sjukhus reagerar i en debattartikel i fredagens tidning mot att sjukhusdirektör Nina Fållbäck Svensson skiljt Leif Israelsson från hans uppdrag som chef för kirurgin i länet. Läkarna skriver också att de ”fruktar att verksamheten i Sundsvall ska försämras i hopp om att rädda kirurgin på andra sjukhus i länet.” Betyder detta att kirurgi bara ska finnas i Sundsvall?

I en intervju publicerad i lördagstidningen instämmer ordföranden i Medelpads läkarförening, Jonas Wallvik, i kritiken mot att Leif Israelsson avskedades och tycks också i övrigt hålla med om de 27 läkarnas synpunkter. Det man säger i övrigt är i kort sammanfattning:

  • Vårdkostnaden per innevånare är högre i Ångermanland än i Medelpad.
  • Organisationen med länskliniker ska behållas.
  • Verksamheten i Sundsvall får inte försämras.

Sjukhusdirektören ska själv tillsätta och avsätta sina underställda chefer och det är inte en politisk fråga. Sjukvårdspartiet har inte någon anledning att kommentera den saken.

Att vårdkostnaderna per innevånare är högre i Ångermanland än i Medelpad är naturligt. Avstånden från patienter till sjukhus är längre, befolkningen är glesare och medelåldern är högre. Att transportera patienter långa avstånd från Ådalen till Sundsvall minskar inte vårdbehoven men ökar kostnaderna. De anmälningar som IVO nu granskar i Sollefteå antyder dessutom att vårdkvalitet och patientsäkerhet blir sämre.

Organisationen med länskliniker skulle leda till bättre samarbete mellan sjukhusen och lägre kostnader. Resultaten tycks istället ha blivit sega beslutsprocesser, utbrett missnöje hos stora personalgrupper och sämre samarbete mellan avdelningar inom sjukhusen. Kostnaderna har ökat kraftigt, för specialistvården med åtta procent 2014 och därefter med ungefär fem procent per år.

Men på den för läkarna i Sundsvall viktigaste punkten håller jag med dem: Verksamheten i Sundsvall får inte försämras. Men jag saknar två saker i deras resonemang:

Vad vill de åstadkomma? Och var finns patientperspektivet? Debattartikeln består till stor del av ospecificerade anklagelser mot ”Ångermanland” men ingenting om de problem och brister i sjukvården som innevånare i hela Västernorrland upplever.

Vårdköer och väntetider har blivit längre och längre. 4 000 patienter väntar enligt SKL på planerade operationer. Sedan i januari har Sundsvalls sjukhus ställt in 100 operationer. Man har personalproblem: Stor brist på sjuksköterskor, hög arbetsbelastning och sjukskrivningar. Problem som delvis orsakats genom att nedläggningar i Sollefteå ökat belastningen i Sundsvall.

Bättre vårdkvalitet och lägre kostnader når man inte genom mer centralisering utan genom lokal och personalnära styrning, upprustad primärvård och sammanhållna vårdkedjor. Och en arbetsfördelning mellan sjukhusen som tar hänsyn till medborgarnas behov av akut vård inom rimligt avstånd.

Sjukvårdspartiet Västernorrland
Mattias Rösberg
Ordförande

Vår väg till god sjukvård för oss alla

”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.”

Det säger hälso- och sjukvårdslagen. Den har ledningen för Region Västernorrland i allt större utsträckning förbrutit sig mot. Sjukvårdspartiet vill i linje med lagen driva en politik för att nå tre viktiga konkreta mål:

  1. Stoppa överbelastningen av Sundsvalls sjukhus. Den drabbar alla i hela länet genom enorma väntetider, överbeläggning och personal som går på knäna.
  2. Ge åter länets två andra sjukhus kapacitet för att avlasta Sundsvall. De nedlagda enheterna vid Sollefteå sjukhus – BB, akutkirurgi och akutortopedi – återställs.
  3. Rusta upp den genom ”besparingar” raserade öppenvården – hälften av läkartjänsterna på hälsocentralerna är vakanta. Patienterna ska få god vård i god tid och sjukhusens akutmottagningar ska avlastas.

Medlen för att nå dessa mål är uppenbara. Även landstingets analyser visar på den grundläggande orsaken till både de många och stora bristerna i vården och de till synes permanenta ekonomiska problemen. Produktiviteten – vad verksamheten presterar i förhållande till kostnaden – har år för år blivit allt sämre.

Försämringarna, som motsvarar hundratals miljoner per år, har landstingsledningen åstadkommit genom det som man själv tycks ha betraktat som rationslieringsåtgärder. Nyckeln till både bättre vård och bättre ekonomi är, att göra precis tvärtom mot vad både S-styret och, tidigare, alliansen har gjort med landstinget.

Centralisering och byråkratisering – bl.a. länskliniksystemet – har skapat ineffektivitet. Läkare och sjuksköterskor har allt mer tvingats att syssla med annat än vård. En fartblind, självsvåldig tjänstemannaelit har styrt mot egna mål och för egen vinning. Personalbrist och dålig organisation, styrd ”uppifrån”, har gett utbränd personal med alarmerande hög sjukfrånvaro. Ett allt större missnöje har lett till personalflykt och ”stafettkostnader” på hundratals miljoner.

Vi vill ”ta tillbaka” förlorad produktivitet genom radikala förändringar i styr- och ledningssystemen:

Avskaffa länskliniksystemet och banta regionens förvuxna centrala administration. Bara de 19 länsklinkcheferna, med sina miljonlöner och kanslier, kostar i storleksordningen 100 miljoner per år. De frikostiga ”fallskärmsavtal” som de högre chefstjänstemännen beviljat varandra gör att detta inledningsvis kommer att kosta en hel del, men det är en investering som snabbt lönar sig.

Ge personalen inflytande över den egna verksamheten Bygg decentraliserade, lokalt förankrade organisationer kring sjukhus och öppenvård. Skapa attraktiva arbetsplatser som kan rekrytera personal. Med det som grund och i samarbete med kommunernas vårdverksamheter, öppenvården och sjukhusen, bildas sammanhängande vårdkedjor. Det ger patienterna bättre vård med god tillgänglighet och kontinuitet och regionen väsentligt bättre ekonomi.

Mattias Rösberg
Partiledare
Sjukvårdspartiet Västernorrland

Regionen och den politiska debatten

Det är allmänt vedertaget att myndigheter som Region Västernorrland och dess tjänstemän när de företräder myndigheten skall vara partipolitiskt neutrala.

En av de viktigaste och mest kontroversiella frågorna i debatten inför årets landstingsval är länsklinikorganisationen och dess effekter. I ett pressmeddelande 2018-07-12 hävdar regionen att ”Sedan Länsverksamhet Ortopedi började sin målmedvetna satsning på protesoperationer i Sollefteå har Region Västernorrland ökat tillgängligheten till operation från att ha befunnit sig bland de sämsta i landet till att ligga i topp”, och man påstår då också att ”införandet av länskliniker är nyckeln i framgången,”

Detta är ett direkt inlägg från regionen i den politiska debatten, vilket är anmärkningsvärt. Värre är att det också rör sig om en ren historieförfalskning: Att ortopedi blev en länsklinik påstås ha gjort att man från att tidigare inte ha klarat vårdgarantin – operation/åtgärd inom 90 dagar – genom att bli länsklinik kunde göra det. Den verkliga utvecklingen var den rakt motsatta, vilket framgår av detta diagram:

Innan länskliniken bildades uppfyllde man år efter år vårdgarantin till ungefär 100 procent. Men omorganisationerna, först till gemensamma vårdområden och sedan till länskliniker, medförde kraftiga försämringar och helt oacceptabla väntetider (för axelproteser saknas data före juni 2013). Först i slutet av 2017, efter ett par år som länsklinik, fick man grepp om läget och detta skedde alltså snarare trots än tack vare länskliniksystemet.

Länskliniksystemets negativa effekt blir ännu tydligare om man inte enbart ser på de ortopediska operationer som gäller proteser. Det framgår av det här diagrammet. Väntetiderna när det gäller alla ortopediska operationer är nu väsentligt längre än vad de var före omorganisationerna och är klart sämre än riksgenomsnittet. Regionens påstående om länskliniksystemets positiva effekt på tillgänglighet och väntetider för operationer var alltså helt missvisande. En principiellt viktig fråga är om detta har skett efter kontakter från regionens politiska ledning.

Sjukvårdspartiet yrkar mot denna bakgrund på att Region Västernorrland snarast i ett nytt pressmeddelande rättar de felaktiga uppgifter som man lämnat och att man därefter inför en bättre faktakontroll samt att regionledningen ser till att dess tjänstemän i sin tjänsteutövning inte medverkar i den partipolitiska debatten. Ett ställningstagande och en förklaring från regiondirektören vore också på sin plats.

Härnösand
Sjukvårdspartiet
Mattias Rösberg
Ordförande