Att ta Region Västernorrland och dess invånare ur sjukvårdskrisen kräver en helt annan politik än den som nu i flera årtionden styrt regionen. Det är vad Sjukvårdspartiet står för – kraftfulla men nödvändiga förändringar.
Bland annat kraftiga nedskärningar av för vården irrelevant och centraliserad administration, en radikal förbättrad personalpolitik med decentraliserad ledning av vårdenheterna inklusive tre fullt utrustade akutsjukhus, i stort sett avskaffade länskliniker samt sammanhållna vårdkedjor i samarbete med en eller flera kommuner.
Nu gäller det att ta sjukvården i Västernorrland ur dess djupa kris. I många avseenden är sjukvården här sämst i Sverige med längre köer, fler överbeläggningar och färre vårdplatser i förhållande till befolkningen än i något annat län.
Enligt siffror från Socialstyrelsen (2024) är Västernorrland en av de regioner som där vårdplatsbehovet är som störst. Enligt Socialstyrelsen behöver vårdplatserna i länet öka med 27 procent för att vården ska vara patientsäker.
Detta beror på att sjukvården i Region Västernorrland under två mandatperioder har styrts av politiker från Socialdemokraterna och Moderaterna med en övertro på centralisering och stordrift. Deras politik har skapat långa vårdköer, överbeläggningar, korridorvård, inställda operationer, långa transporter, skadade patienter och till och med dödsfall.
Antalet patienter har samtidigt har ökat. Detta har lett till kraftigt ökade kostnader. Allt värre överbelastning har gjort att personal slitit ut sig. Allt fler har därför lämnat regionen. Situationen har då blivit ännu värre för den personal som är kvar. Resultatet är en farlig nedåtgående spiral och en djup kris med allt sämre patientsäkerhet.
Situationen har blivit särskilt allvarlig på Sundsvalls sjukhus. Där har man mer överbeläggningar – fler patienter än riktiga vårdplatser – än något annat sjukhus i Sverige. ”Korridorvård” har blivit vardag. En nedläggning av Sollefteå sjukhus gör att Sundsvalls sjukhus kommer att haverera genom många fler patienter och ännu högre stafettberoende, om de ens går att rekrytera stafetter.
Grunden till de flesta av regionens problem är den brist på personal som orsakat en för många ohållbar arbetssituation och därigenom också personalflykt. Detta har i sin tur skapat både allt större rekryteringsbehov, allt värre rekryteringsproblem och allt högre kostnader för personalbristen – för övertider och för hyrpersonal.
En nyckelfråga är hur regionen att trots detta ska kunna rekrytera och behålla den personal som behövs. Hur ska man kunna visa att man nu står för en annan politik än den som fått så många att lämna regionen?
Det som behövs är något som visar en tydlig kursändring för en annan politik så att det uppmärksammas i hela Vårdsverige. Vi behöver också en ny organisationskultur i regionen. Den ska bygga på tillit, ansvar och delaktighet. Denna kulturförändring börjar med ett nytt politiskt ledarskap som lyssnar och för dialog med personalen inom regionens alla verksamheter.
Sjukvårdspartiet vill göra den genom att ge vårdpersonalen ett lönelyft som andra partier inte ens vågat föreslå eller valt att kompromissa bort. Lönerna för regionens vårdpersonal ska inte längre ligga bland de lägsta i Sverige utan vara konkurrenskraftiga och väl över riksgenomsnittet. Även om en kraftig löneökning inte är det enda viktiga, eller ens det viktigaste, har den ett signalvärde som verkligen behövs.
Vårdpersonalen ska också med oss i ledningen genom rekrytering och full bemanning få bättre arbetsförhållanden och vettiga arbetsscheman. De ska få karriärmöjligheter utan att behöva lämna vårdverksamheten, närvarande chefer med beslutsmandat och verkligt inflytande för personalen. Dessa förändringar kan bara ske steg för steg allt eftersom den nya personalpolitiken ger resultat i form av mer personal. Eftersom krisen i regionen förvärras så snabbt bör därför de inledande förändringarna, löneökningarna, införas så snabbt som möjligt och i varje fall under 2024.
Ett viktigt problem är att besluten genom det nuvarande länskliniksystemet har flyttats bort från verksamheterna och de som jobbar med patienterna. Ledningen ser varken problemen eller konsekvenserna av sina beslut.
Som våren 2022 när den politiska majoriteten med Socialdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna gjorde en lönesatsning som skulle minska missnöje och personalflykt. Det misslyckades. Eftersom man inte hade tillräcklig kontakt med personalen blev resultatet i stället fler massuppsägningar.
Under 2024 har få eller inga åtgärder vidtagits och kostnaderna för hyrpersonal har fortsatt att öka från förra årets 773 miljoner. I stället väljer den politiska majoriteten Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet att fortsätta på att anställa fler chefer per medarbetare för 100 miljoner kr under fyra år.
Under covid-19 visade det sig hur lokalt ledarskap kan fungera när man kringgick länskliniksystemet till förmån för lokala lösningar och samverkan mellan olika avdelningar och sjukhus. Exempelvis Örnsköldsvik sjukhus klarade vårdpersonal genom ett informellt samarbete att lösa ett problem med personalrekrytering på några timmar som tidigare förefallit olösligt.
Dagens sjukvårdsmodell med länskliniker måste på sikt förändras och flertalet länskliniker införlivas i tre närsjukvårdsområden med lokala ledningar. Det innebär att befogenheter och ansvarsområden decentraliseras och förenklas.
Därigenom skapas större delaktighet för personalen. Chefer ska skapa förutsättningar för medarbetare att kunna ta eget ansvar och självständigt lösa dagliga problem. Med lokal ledning och styrning kan man lättare rekrytera och behålla personal. Den viktigaste resursen för rekrytering är de som redan arbetar inom verksamheten.
Chefer som är närvarande i verksamheten kan bättre möta olika lokala förutsättningar. Det underlättar också personalinflytande och samverkan mellan olika verksamhetsområden samt samarbete med patientföreningar.
Fackliga organisationer måste få möjlighet att delta på nämnder och styrelsemöten. Också patientföreningarna måste involveras i de politiska processerna. Därför föreslår vi ett nytt samverkansråd med dessa. Medborgarna ska bli betydligt mer delaktig under mandatperioderna och därför föreslår vi att allmänhetens frågestund och medborgarförslag införs i regionfullmäktige.
Den politiska styrningen måste decentraliseras och samverkan behöver öka. Därför föreslår Sjukvårdspartiet att det införs lokala styrelser i närsjukvårdsområdena med regionpolitiker och kommunpolitiker från berörda kommuner som ett första steg mot att införa en gemensam organisation med ledning och styrning mellan region och berörda kommuner (Norrtäljemodellen). Också ledamöter från vårdprofessionerna bör ingå i dessa styrelser.
Samtidigt behöver ett arbete startas för att införa sammanhållna vårdområden i regionen. Detta tar tid och kan, efter utredning, tidigast påbörjas under 2025. Det första vårdområdet bör inrättas i Ådalen, där det finns ett uttalat kommunalt stöd för denna organisationsform. I de vårdområden där stöd inte finns från kommunen ska lokal styrelse och ledning inrättas. Detta är också början till slutet för dagens system med länskliniker.
Att bilda sammanhållna vårdområden är ett kraftfullt sätt att åtgärda dagens stora brister inom organisation, ledning och styrning så att verksamheterna effektivare än idag kan möta befolkningens behov.
En enda organisation sköter då all vård inom området — specialistvård, primärvård och all kommunal vård och omsorg inom en eller flera kommuners geografiska område. Regionen skulle med sammanhållna vårdområden bli en arbetsgivare som kan attrahera och behålla egen personal också genom att medarbetarna vet att de kan påverka sitt eget arbete.
Eftersom chefsleden i ett sammanhållet vårdområde är korta blir också känslan av eget inflytande stark. Det sammanhållna vårdområdet styr, prioriterar och fördelar självt sina ekonomiska resurser med sikte på bästa möjliga resultat för helheten