Förtjänar inte kvinnorna i länet en jämlik kvinnosjukvård?
Kvinnorna i Sundsvall, Timrå, Ånge och Härnösand blev (och är) förlorare på den senaste ”reformeringen” av sjukvården i Region Västernorrland. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet förra mandatperioden fick besked att man skulle få åtskilliga statliga miljoner extra till “förbättrad förlossningsvård och insatser för kvinnors hälsa” och “ökad tillgänglighet och jämlikhet i mödra- och förlossningsvård” genomdrev man de motsägelsefulla, numera riksbekanta nedskärningarna av BB och kvinnosjukvård i länet.
Resultatet blev naturligtvis att alla länets kvinnor tvingades söka sig till Örnsköldsvik och Sundsvall för att föda sina barn. Alla? Nej, vissa har fått föda i Hudiksvall eller Östersund.
Före omstruktureringen hade kvinnorna i Sundsvall, Timrå, Ånge och Härnösand normala väntetider till kvinnosjukvård på Sundsvalls sjukhus. Precis som kvinnorna i Sollefteå och Örnsköldsviks upptagningsområden fick över 85 procent av kvinnorna även i den södra länsdelen komma till första besök på gynekologimottagning inom 90 dagar.
Men på Sundsvalls sjukhus har tillgängligheten till gynekologisk mottagning efter nedskärningarna successivt minskat, för att under 2019 ligga under 50 procent. Mer än varannan kvinna får alltså vänta mer än tre månader på ett första besök på gynekologimottagningen vid sjukhuset. De hänvisas numera ofta till Sollefteå för att inom rimlig tid få ett besök på en mottagning.
Precis som fallet med gynekologisk mottagning så har tillgängligheten till gynekologisk operation tidigare legat högt i länet, faktiskt över riksgenomsnittet. Men nu har den tillgängligheten klart försämrats i Sundsvall, med en bottennotering i juli 2019 på 55 procent. Kvinnor hänvisas nu i mycket större utsträckning än tidigare till Örnsköldsvik för gynekologisk operation.
Belastningen på personalen i Sundsvall har efter nedskärningarna ökat. Barnmorskor har sagt upp sig och hyrläkarkostnaderna ökar kraftigt. Från att tidigare inte ha haft några inhyrda läkare alls så är den kostnaden för kvinnosjukvården hittills i år uppe i 1,1 miljon kronor. För barnmorskorna var hyrkostnaden 2,8 miljoner redan i augusti 2019. Den är redan nu åtskilligt högre än under något helår sedan starten av länsklinikerna 2015.
Övertidskostnaden fortsätter att stiga och var för 2018 närmare 3,0 miljoner kronor – en ökning med en miljon, eller cirka 50 procent, jämfört med 2016.
Kvinnor åker alltså numera runt, runt inom och utom länet, med sämre tillgänglighet till sin kvinnosjukvård och med ökande kostnader för regionen.
Vi i Sjukvårdspartiet undrar om regionstyrelsens ordförande Glenn Nordlund (S) tycker att detta är en acceptabel utveckling? Förtjänar inte kvinnorna i länet en jämlik kvinnosjukvård? Varför gör du inget?
Lotta Borg, gruppledare för Timråpartiet och vice ordförande i Sjukvårdspartiet
Pia Lundin (SJVP), oppositionsråd i hälso- och sjukvårdsnämnden
