När tiden är relativ – så blir skadorna absoluta

 

  

 

Inledning

Att kunna utföra trombektomi – att mekaniskt ta bort en blodpropp i hjärnan – har revolutionerat strokevården sedan genombrotten 2015. Det är en behandling som kan vara skillnaden mellan ett självständigt liv och livslång funktionsnedsättning. I praktiken handlar det om något ännu mer konkret: om människor som antingen får komma hem – eller inte.

Självklart vill vi att alla patienter i Norrland ska få tillgång till den. Samtidigt rymmer frågan en svår avvägning som politiker inte kan prata sig runt: tid och kompetens.

 

Tid och kompetens

Avstånden i Norrland är långa. För många patienter tar transporten till Umeå för lång tid – och det är ett konkret problem. Samtidigt är kompetensen för dessa avancerade ingrepp begränsad i hela landet.

Det handlar inte om vilja. Det handlar om verkligheten.

 

 En möjlig lösning för Norrland

Just därför är förslaget i artikeln ”Dags att erbjuda jämlik strokevård i hela Norrland” så genial.
Det visar hur tid och kompetens kan förenas genom att flyga ut operatören till länssjukhusen i stället för att transportera patienterna till Umeå. En sådan lösning stärker Umeå som nav, med ett tillräckligt stort underlag, och kortar samtidigt tiden till behandling för invånarna i hela Norrland. För en verksamhet som måste fungera dygnet runt är detta avgörande.

 

När det som låter bra inte räcker

I artikeln ”Permanenta projektet med trombektomi i Sundsvall” förs ett annat perspektiv fram: att permanenta verksamheten lokalt. Det kan låta handlingskraftigt. Men politik kan inte bygga på retorik – utan på vad som faktiskt fungerar i praktiken.

I dag utförs dessa behandlingar vid universitetssjukhus med högspecialiserad strokevård och neurokirurgi – av en enkel anledning: kraven är höga. Utbildningen tar omkring två år och kräver ett stort antal ingrepp, både under utbildningen och för att behålla kompetensen. I ett glest befolkat område som Norrland är detta inte en detalj. Det är avgörande.

Politiken har visat en vilja. Redan 2018 satte Norra sjukvårdsregionen en tydlig riktning: trombektomi skulle på sikt kunna utföras vid fler sjukhus, med start i Sundsvall. Men – och det är avgörande – detta byggde på tillgång till neurointerventionister och på att evidens, erfarenhet och kompetens faktiskt var säkrade. Beslutet togs 2018-05-16 med en reservation från Region Jämtland och Västernorrland – de ville gå fortare fram. Men så väl då som nu så är kraven på kompetens och erfarenhet högt ställda från det nationella programrådet för stroke.

 

Arbetstidsregler stoppar strokevården

Tråkigt nog så är trombektomiverksamheten i Sundsvall stoppad för tillfället. Orsaken är inte brist på vilja eller beslut, utan en realitet: det finns för få neurointerventionister i norra sjukvårdsregionen, det vill säga i praktiken i Umeå. När bemanningen inte räcker sätter arbetstidsreglerna en tydlig gräns för hur verksamheten kan bedrivas.

Detta handlar alltså varken om politisk vilja eller brist på ledarskap. Det handlar om att följa de arbetstidsregler som gäller – Strokevård hotas  av arbetstidsregler – regler som dessutom några politiker i vår egen region har varit extra noga med att följa.

 

Det handlar inte bara om rätt vård – utan rätt vård i tid

Behandlingen som räddar flest liv i glesbygd

I debatten om avancerade ingrepp glöms ofta det viktigaste bort: trombolysen – den behandling som räddar flest patienter i glesbygd. Den löser upp blodproppar med läkemedel, men kräver snabb diagnostik, röntgen och rätt kompetens. Den kan inte ges i ambulans. Diagnosen måste vara säkerställd och behandlingen kräver minutiös övervakning.

Just därför är tiden till rätt sjukhus avgörande. Och i glesbygd är det i praktiken trombolysen som räddar flest patienter.
Behandlingen skall ges inom en begränsad tid – risken för att istället få en hjärnblödning är annars överhängande.

 

 

 

Och här blir motsägelsen tydlig.

 

Kartan visar verkligheten

 

Regionens tjänstemän har under flera år drivit på för att centralisera denna behandling till Sundsvalls sjukhus. Redan 2020 presenterade de kartor i hälso- och sjukvårdsutskottet som tydligt visade konsekvenserna: längre transporttider för patienter från Sollefteå och Örnsköldsvik.

Det mest anmärkningsvärda var dock inte kartorna – utan hur föredragaren värderade dem. Föredragaren uttryckte ingen oro över tidsfördröjningarna, utan lyfte i stället fram centraliseringen som en kvalitetsförbättring. Det ifrågasatte vi. För oss handlade frågan inte i första hand om organisation – utan om tid.

Vi vet att omkring två miljoner nervceller dör varje minut vid stroke. En timmes fördröjning motsvarar att hjärnan åldras med 3,6 år. Trots det valde man att bortse från tidsfördröjningarna.

Detta handlar inte om siffror. Det handlar om människor – om förlorade funktioner, förlorade livschanser och skillnaden mellan självständighet och livslångt beroende.

 

 

Processen går vidare

Beslut och konsekvenser

Trots detta har processen gått vidare. Regionen har sedan 2020 drivit arbetet vidare och landade i maj 2024 i ett inriktningsbeslut: strokepatienter i Sollefteås upptagningsområde ska transporteras direkt till Sundsvall.

Ett slutligt besked väntas i slutet .av april, när den medicinska selekteringen ska vara klar – det vill säga hur patienterna ska sorteras och styras, beroende på diagnos och behov av behandling. Men riktningen är redan bestämd – och konsekvenserna är lika tydliga som de var 202o.

Beslutet leder till längre tid till behandling – med större hjärnskador som följd. För patienter där diagnosen visar sig vara en blödning, och som snabbt borde transporteras till Umeå, innebär det dessutom en omväg på 17 mil.

Vem tar ansvar

Här ställs den avgörande politiska frågan.

Nu handlar det inte längre om organisation – utan om ansvar.

Vem tar ansvar för den fördröjda behandlingen?
Vem tar ansvar för patienten som hade kunnat gå – men som nu inte kan?

Fortfarande saknas svar.

Jämlik strokevård kräver mer än nya initiativ. Den kräver beslut som kortar tiden till behandling och säkrar kompetensen i hela vårdkedjan.

 

 

Det handlar om rätt vård i rätt tid. I den här frågan har vi inte råd med annat.

Det är här den politiska viljan och det verkliga ledarskapet prövas.

 

 

 

Förklaringar

• TIA: en tillfällig “mini-stroke” där symtomen går över inom 24 timmar.
• Stroke: blodpropp (hjärninfarkt) eller blödning i hjärnan.
• Trombolys: läkemedelsbehandling som löser upp blodproppar.
• Trombektomi: ett ingrepp där en blodpropp mekaniskt tas bort.
• Reperfusion: blodflödet återställs, antingen med läkemedel eller genom att proppen avlägsnas. Hur stor andel av storekpatienterna som erhållit sådan behandling
• Trombolyslarm: initieras oftast av ambulansen vid misstanke om stroke, för att snabbt aktivera sjukhusets akuta insatser.
• Mediantid/medeltid: hur snabbt behandling ges (i minuter) från det att patienten anlänt till sjukhuset.
• Täckningsgrad: andel av alla stroke-fall som inkommit till ett sjukhus eller region och också registrerats i Riksstroke

 

Källor

Riksstroke  

Hälso- och sjukvårdsutskottet RVN 2020-02-05

Protokoll Norra Regionförbundet 2018-05-16

Trombektomi vid stroke i Norra regionen – utvecklingsplan Norra Regionförbundet

Vägledning för vidareutbildning av interventionister utan tidigare neurointerventionell kompetens. Nationella programgruppen