Vem tar ansvar när ambulansen inte hinner fram?
Gång på gång får vi höra att ambulansen dröjer eller att den sjuke själv, eller anhöriga, får ordna transport till sjukhus. Stationer står tomma och ambulanser ställs in på grund av personalbrist.
Regionens alternativ som flerbårsambulanser, sjuktransportbilar med en undersköterska och single responder kan vara bra komplement, Men de kan aldrig ersätta en fullt bemannad ambulans. En ambulans med två utbildade sjuksköterskor kan både ta hand om svårt sjuka patienter och köra prio-1-larm. Det är inte alltid fallet idag.
Redan 2009 införde Socialstyrelsen krav på att varje region ska ha en ambulansplan med tydliga mål, resurser och organisation. I Västernorrland antogs planen 2012, med målet att 95 procent av befolkningen skulle nås av kvalificerad personal inom 30 minuter och att varje ambulans senast 2015 skulle bemannas med två sjuksköterskor. Högre än Socialstyrelsens eget krav.
Tolv år senare är verkligheten en annan. Nya arbetstidsregler har lett till massuppsägningar, samtidigt som nya scheman kräver mer personal. Redan 2023 beslutade Regionfullmäktige att planen måste revideras, men ännu finns ingen ny plan. Under tiden förändras verksamheten utan nytt politiskt beslut, och utan garanti för att hjälpen kommer i tid.
I praktiken fungerar ambulanssystemet som ett evigt parti FIA med knuff. När en ambulans lämnar sin station, flyttas nästa in från en annan ort för att täcka upp och bristen knuffas framför sig, station för station. Självklart ska ambulans vara länstäckande men till slut står stationer tomma. Händer det något allvarligt då finns ingen ambulans på plats. För den som drabbas av hjärtstopp eller en svår olycka kan det vara skillnaden mellan liv och död.
Regionens statistik från 2022 visar att ambulanser från mindre orter ofta skickas utanför sitt eget område. Ånge och Stöde hade tillsammans cirka 1 900 larm i sin zon men fick nästan 1 000 fler larm.
Sundsvall, den mest belastade stationen, verkar sakna kapacitet för sitt behov. Personalen är kritisk, men länsverksamhetschefen menar att Sundsvall har ”en fördel eftersom det alltid är bilar på väg hit”, när de lämnar av en patient i Sundsvall blir de samtidigt tillgängliga för larm.
I stället för att stärka bemanningen där behovet är störst används landsbygdens ambulanser som buffert för tätorterna. Parallellt har ambulanser börjat bemannas med undersköterskor. De behövs för att fylla scheman, men de har inte alltid utbildning för att köra prio-1-larm eller vårda svårt sjuka patienter. Det skapar nya risker.
Den tidigare ambulansplanen är i praktiken skrotad. Förändringarna i verksamheten saknar politiskt beslut, men genomförs ändå. Det är ett allvarligt demokratiskt problem och ett svek mot länets invånare.
En fungerande ambulanssjukvård är inte en lyx. Det är en grundläggande trygghet som håller på att monteras ned och det är politikerna i regionen som bär ansvaret. Planen måste beslutas öppet i Regionfullmäktige, följas upp och efterlevas. Allt annat är ett spel med människors liv.
Pia Lundin,
Regionråd och intensivvårdssjuksköterska
Sjukvårdspartiet Västernorrland
Else Ammor,
ordförande Sjukvårdspartiet Västernorrland
Publicerad i Sundsvalls Tidning:
https://www.st.nu/2025-08-23/vem-tar-ansvar-nar-ambulansen-inte-hinner-fram/
