Sjukhusutredning måste skrotas för att rädda liv

Om patientsäkerhet betyder något för den politiska majoriteten i Region Västernorrland – då måste ”alternativ fyra” som konsulterna bakom Ernst & Youngs utredning rekommenderar gå rakt ner i papperskorgen.  Det skulle få förödande konsekvenser för Sundsvalls sjukhus.

Patientsäkerhet handlar om att se till att riskerna för att patienter ska drabbas av vårdskador blir så små som möjligt. Utredningen är inte ens i närheten av det. Förverkligas dess förslag handlar det inte om risker utan om den absoluta säkerheten att människor drabbas av livslånga skador och onödiga dödsfall.

”Sparåtgärderna” innebär nedläggning av så stora delar av verksamheten vid Sollefteå sjukhus att man inte längre kan tala om någon patientsäkerhet. Men detta orsakar också stora problem och kostnader i Sundsvall genom att cirka 200 patienter per år från Sollefteås upptagningsområde, om de överlevt transporten ofta i mycket dåligt skick, måste läggas in på en överfylld strokeavdelning med redan stort hyrbehov på Sundsvalls sjukhus.

För cirka 15 år sedan blev det godkänt att använda trombolys (blodproppslösande preparat) även vid stroke. Det var då en revolutionerande behandling.

Vilken underbar upplevelse när man fick in patienter som var förlamade eller mist sin talförmåga men som efter en kort tid kunde börja röra hela kroppen och åter tala. De skulle i fortsättningsvis kunna klara sig själva i stället för att bli helt beroende av hjälp av andra under resten av sitt liv med permanenta hjärnskador.

Trombolys är ett mycket potent läkemedel och det krävs en hel del för att de som behöver det ska kunna få det. Först måste man göra en röntgen av hjärnan för att se om det handlar om en propp eller om en blödning.

Sedan görs en bedömning av läkare för att utesluta kontraindikationer mot preparatet. Det handlar alltså inte om något som kan utföras i en ambulans. Det kräver specialistkunskap, tillgång till röntgen och sedan skärpt övervakning av patienten något dygn.

För varje minut som behandlingen dröjer ökar graden av permanenta hjärnskador. Ju längre den dröjer ökar även risken för att patienten utöver stroke (en blodpropp) får en hjärnblödning av preparatet.

I sitt huvudalternativ föreslår utredarna ändå att de över 40 000 människor som bor inom upptagningsområdet för Sollefteå sjukhus inte längre ska få denna behandling förrän de har transporterats till Sundsvall. En fördröjning på runt två timmar. Då kan det ha gått så lång tid att behandlingen inte får ges för att risken för komplikationer i form av hjärnblödning är för stor. Skador och lidande blir naturligtvis stora för de drabbade och deras anhöriga.

Utredningen visar också en stötande brist på objektivitet. Den lyfter fram goda exempel från Sundsvalls och Örnsköldsviks sjukhus vilket felaktigt ger intryck av att Sollefteå sjukhus skulle vara sämre. Att Sollefteå har det klart bästa resultatet enligt ”Riksstroke” när det gäller strokevård i länet och på delad trettonde plats i riket – det sägs det inte ett ord om.


Pia Lundin, 

specialistsjuksköterska och oppositionsråd Sjukvårdspartiet Västernorrland

Publicerad i ST: https://www.st.nu/2024-05-17/sjukhusutredning-maste-skrotas-for-att-radda-liv/