Det ekonomiska resonemanget utgår från ”missuppfattningen” att det finns åtta intensivvårdsplatser i Sollefteå och att man kan minska dem till fem. Men det är många år sedan där fanns åtta platser. En minskning till fem har gjorts för länge sen!

I verkligheten minskar man bara bemanningen med EN undersköterska på helgpassen. I dagsläget motsvarar det fyra tjänster. Men då blir bemanningen så slimmad att minsta frånvaro kommer att resultera i övertid och hyrbehov.

Svenskt intensivvårdssällskap (SIS) som också analyserat förslaget konstaterar att dessutom behöver ”transportkapaciteten säkras, och sannolikt ökas”. Den och andra tillkommande kostnader har ej hellre redovisats.

”Sparförslaget” är en budgetteknisk konstruktion och inte en kostnadsreduktion! Mycket av det regionchefer och konsulter påstått är dessutom fel.

Vid presskonferensen den 8 mars påstod hälso- och sjukvårdsdirektören att ”det är en kraftig ökad mortalitet i Sollefteå enligt den utredning som jag tagit del”. När mortaliteten i Sollefteå i själva verket legat på för Sverige normal nivå mellan Sundsvalls och Örnsköldsviks siffror.

Man har också påstått att ”det inte går att dra slutsatsen att IVA-patienter som flyttats, och senare avlidit, försämrats av flytten”. Trots att det finns färska svenska studier som visar att förflyttningen av IVA-patienter ger en ökad mortalitetsrisk med 24 procent som kvarstår i sex månader.

Det som hitintills framkommer gör att det måsta finnas ett tredje motiv som tydligen inte tål dagsljuset.

Handlar det om en blind tro på centralisering med en ökning av IVA-platserna i Sundsvall som Ådalens innevånare får betala med minskad tillgänglighet och ojämlik vård? Nästa steg blir då att lägga ned det akut medicinska omhändertagandet eftersom det kräver att man har intensivvård med respiratorer. Är detta ”god och nära vård”?

Pia Lundin

Oppositionsråd, Specialistsjuksköterska Sjukvårdspartiet Västernorrland