“Patienten i centrum” påstår man men sätter som vanligt organisationen främst. Administrationen som växt med bortåt 40 procent under de två mandatperioder då S eller M haft makten nämns inte ens i det krisprogram man nu tvingar igenom. Men den vårdpersonal som redan är överbelastad ska ”spara”. Och patienter flyttas, ställas i kö, ligga i korridorer och drabbas av vårdskador.

Som regeringens nationella utredare Göran Stiernstedt skrivit har ”varje vårdplats så intimt kommit att förknippas med en bestämd kostnad, ofta i storleken 1–2 miljoner kronor. Detta medför att när man är ekonomiskt trängd så blir ett tydligt och enkelt förslag att skära ned antalet vårdplatser och därmed minska kostnader”.

Det tror RVN:s politiska majoritet på, trots att den metoden här bara skapat överbeläggningar, sämre logistik, sämre arbetsmiljö, ökad personalomsättning, stafettkostnader, sämre kontinuitet, vårdskador, förlängda vårdtider – och ökade totalkostnader. En ond spiral.

Istället för att låta göra hederliga och kompetenta analyser av de konsekvenser neddragningarna orsakar vägrar man att ens bry sig om de risker som visas i de halvfärdiga analyser som ändå gjorts.

Och varför utreds nu inte, när det hyrts in expertkonsulter, varför regionen har högre kostnader och lägre tillgänglighet än jämförbara län eller varför RVN har hela 13 procent högre kostnad för specialiserad öppenvård än rikssnittet (2018)? Intresset för det verkar vara obefintligt. Mantrat är: ”Vi ska inte se bakåt” men trots detta också ”Genom vägvalet tar vi också ansvar för en budget i balans.” Hur? Sedan när?

Sjukvårdspartiet står för de genomgripande förändringar som behövs för att nå ekonomisk balans med en god och rättvist fördelad sjukvård.

Pia Lundin, specialistsjuksköterska, oppositionsråd Sjukvårdspartiet Västernorrland