Replik på insändaren “Ge läkare begränsat antal patienter – med start på Sollefteå hälsocentral” i Tidningen Ångermanland den 6 augusti.

Efter att ha avverkat nästan fyra år i demokratins tjänst genom ett politiskt uppdrag i Region Västernorrland blir jag mer och mer förundrad över det ”valfläsk” som regionpolitiker nu visar upp.

I flera debattartiklar har jag visat att regionfullmäktige beslutat om nedskärningar i antalet vårdplatser och att slopa livsviktiga verksamheter utan ordentliga riskanalyser och annat viktigt underlag. Jag har också visat att man gjort ”hittepå-besparingar” genom att ”ta bort” sjuksköterskor och vårdplatser som inte ens existerar.

Nu har företrädare för S+M+L-majoriteten med Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande i spetsen “svarat” – utan att ens försöka bemöta de fakta jag redovisat. Istället är deras ”replik” fylld av plattityder om den ”Nära vård-reform” som jag inte ens berört. Deras enda svar på min kritik mot bristerna i beslutsunderlagen är formuleringen ”Vi är trygga med underlagen för beslut”.

Och så påstår man att jag tycker ”att beslut om vårdplatser inte hör hemma i regionfullmäktige”. Jag anser faktiskt att dessa frågor i högsta grad hör hemma där precis som alla andra utbudsförändringar som S+M+L överlåter till tjänstemännen. Men regionens majoritet menar tydligen att man som politiker står över så futtiga frågor som om det finns resurser nog för att klara de patienter som måste få vård.

Att de nu ständiga överbeläggningarna på medicinavdelningarna på regionens tre sjukhus för några dagar slog rekord, 58 patienter utöver de 171 som man har plats för, är tydligen en struntsak för socialdemokrater, moderater och liberaler. För dem saknar det politiskt intresse att patienter ”vårdas” i korridorer och tvättrum, så som nu sker. Att patienter stryks från operation i brist på vårdplatser är tydligen inte heller något problem.

Inom de partier – Socialdemokraterna och Moderaterna – som under de senaste tre mandatperioderna har försatt Region Västernorrland i dagens djupa kris försöker man undvika att ta ansvar för de många djupa problem som partierna själva har ställt till med. Till exempel rekordlånga vårdköer och skenande kostnader. Istället för att intressera sig för verkliga problem föredrar man att tala om annat. Helst sådant som inte ens existerar.

Pia Lundin, oppositionsråd Sjukvårdspartiet Västernorrland specialistsjuksköterska