Regionens lösningar värre än problemen
Vi som jobbat ett tag inom sjukvården är vana vid att semesterperioden medför planerings- och personalproblem. De brukar gå att lösa genom att personal ställer upp med ibland rätt välbetalda uppoffringar. Men nu råder det sedan första juni rent kaos i Region Västernorrland. Och på sina håll upprorsstämning bland personalen. Detta trots att semesterperioden inte ens har börjat. Det beror på den metod för att minska kostnaderna för hyrpersonal som regionens ledning och dess politiska majoritet – socialdemokrater, moderater och centerpartister – har använt. Trots varningar och bättre förslag från bland andra oss i Sjukvårdspartiet.
I december ville ledningen att regionen skulle anslutas till ett nationellt hyravtal och en modell som kallas ”Norrbottensmodellen”. Att sjuksköterskor skulle hyras med avrop (”beställning”) endast en månad i förväg och med anställningsavtal på bara en månad i taget. Detta för att göra försörjningen mer osäker för hyrsjuksköterskor och få dem att ta fast anställning. I Norrbotten hade man tydligen haft framgång med denna modell. Men där hade man bäddat för den genom att i september dubblera ersättningen för obekväm arbetstid. Och redan i november gick man in i den nya modellen med korta avrop – alltså i mycket god tid före semesterperioden.
I början av januari fick vi i oppositionen i Region Västernorrland ta del av vad ledningen planerade. Då hävdade vi att innan beslut fattades borde man undersöka och förbättra en del praktiska förutsättningar:
• Kartläggning av löptiderna för existerande avrop och hyresavtal. Om huvuddelen av löptiderna låg fram till sista maj skulle vi gå in i de nya avtalen den första juni – strax före semesterperioden. En tidpunkt som skulle bädda för problem. Och det har det också blivit.
• Precis som i Norrbotten så måste en fast anställning göras mer attraktiv. Inte bara piska utan också morot.
• Eftersom det här handlar om problem som berör alla borde all sjukvårdskunnig personal ha involverats mycket tidigt i analys och planering.
• En problem- och åtgärdsanalys och en ”Plan B” borde ha tagit fram i tidigt skede för att huvudalternativet kanske inte skulle fungera som tänkt.
Ingenting av detta genomfördes. Därför kom regionens beslut, om att personal i regionen skulle kunna tvingas att arbeta på helt andra arbetsplatser eller sjukhus som en kalldusch den 30 maj – dessutom under högst oklara förutsättningar och med bara fyra dagars varsel när Sundsvalls sjukhus gick upp i förstärkningsläge. Men detta kanske var en redan tidigare i hemlighet beslutad Plan B?
Tyvärr saknas i vår region ofta tillräcklig analytisk förmåga och fantasi för att bedöma och ta höjd för konsekvenserna av de egna besluten. Beslut som allt som oftast, i brist på sunt förnuft, leder till logiska kullerbyttor där lösningarna som just nu blir värre problem än de som skulle lösas. Men, socialdemokrater – försök inte en gång till med att ”Vi såg det inte komma”. Varningarna har varit många och tydliga.
Pia Lundin,
specialistsjuksköterska oppositionsråd,
Daniel Nydahl,
gruppledare, Sjukvårdspartiet Västernorrland
