Landstinget, nu Region Västernorrland, har för vana att först lansera idéer för att effektivisera länets sjukvård – för att sedan skrota eller prioritera ned dem och istället för utveckling välja avveckling. Under den ena mandatperioden efter den andra har de styrandes viktigaste mål varit att minska kostnaderna. Resultat? RVN:s kostnader för vården (DRG) 2019 var 14 procent högre än riksgenomsnittet eller 560 miljoner.

År 2012 satsade man på Lean-utbildning. Ett sätt att med fokus på patientens väg genom vårdkedjan genomföra förbättringar och effektiviseringar i små steg. Vad blev det av det?

2013 skulle effektiviteten förbättras genom produktions- och kapacitetsplanering. Hälften av verksamheternas nyckelpersoner utbildades i fyra dagar. Den andra hälften skulle utbildas ”något senare”. Det blev aldrig av. Projektets mål har inte uppnåtts. Kritik har framförts av revisorerna.

2016 kom projektet ”Oberoende av hyrpersonal” i samarbete med SKR (Sveriges kommuner och regioner). Vården skulle effektiviseras bland annat genom kompetensväxling, minskad andel sjuksköterskor och ökad andel undersköterskor. Resultaten uteblev och projektet lades ner 2019 för att ersättas av ett nytt projekt ”Hållbar bemanning” med samma syfte. Det skulle spara 100 miljoner. Resultatet hittills ser mer ut som en resursförstärkning än en effektivisering.

Från 2015 till och med 2019 så har det totala antalet årsarbetande undersköterskor och sjuksköterskor ökat med 67 och hyrkostnaderna för sjuksköterskor har ökat med 137 miljoner kronor.

Inget av ovanstående ”på papperet” så goda projekt har ännu kommit i mål. Istället har all kraft legat på avveckling och en rad omorganisationer:

■ 2012: De lokala sjukvårdsförvaltningarna upplöstes och istället bilades tre vårdområden – medicin, operation och psykiatri istället för sjukhusvisa förvaltningar.

■ 2015: De tre vårdområden delades upp i 19 länskliniker. Insatsplanen ”läckte ut” och de resulterade i avveckling av medicinisk rehabilitering i Härnösand och av akutkirurgi, ortopedi och gynekologi inklusive BB i Sollefteå.

■ 2020: Man beslutade att bilda tre närsjukvårdsområden men med bibehållna länskliniker.

■ 2020: En ny sparplan lanserades som skulle fått förödande effekter för alla tre sjukhusen och en nästan total utplåning av Närsjukvården i Härnösand. Men underlaget väckte en mediastorm och återremitterades. Istället hyrdes konsulter in i all hast. Frågan är om de är anlitade för att hålla i ”yxan”.

Nu sägs det att en långtidsplan med helhetsperspektiv skapas. Frågan är ur vilkas perspektiv – befolkningens, personalens eller ledningens? Betyder ”helhet” att man inser att alla regionens tre sjukhus behöver ett balanserat utbud? Detta så att personalen kan använda och utveckla sin kompetens, få rimlig belastning, känna tillfredsställelse i sitt arbete och att förlorad patientsäkerhet kan återfås.

Eller blir också detta åter ett projekt initierat och utformat uppifrån med en allt mer fragmentiserad vård och kraftigare centralisering?

Pia Lundin, specialistsjuksköterska och oppositionsråd Sjukvårdspartiet Region Västernorrland

Facebook Messenger