Barnkliniken i Sollefteå är kanske liten. Den har inte öppet på helgerna. Men den gör skillnad varje dag. Här arbetar fast anställda, erfarna sjuksköterskor som känner sina patienter. De bemannar avdelningen vid varje pass, tryggt placerad vägg i vägg med intensivvårdsavdelningen. De tar hand om barn som behöver vård, men också de som kommer akut. De bedömer, triagerar och behandlar i samråd med jourläkare och barnläkare i beredskap. Det fungerar. Det ger trygghet. Och det avlastar hela sjukhuset.

Ja, hyrläkare behövs precis som i Örnsköldsvik. I Sollefteå så har man hyrt läkare för 5,7 miljoner till och med oktober i år. I Örnsköldsvik så ligger notan på 11.8 miljoner motsvarande period samt ett lite behov av hyrsjuksköterskor.

Men när man drar bort jourverksamheten blir arbetet mindre attraktivt och det kommer att bli svårt att hyra. Och utan utbildningsplatser dör rekryteringen. Detta är inte bara en tillfällig nedläggning, det är en väg mot total avveckling. Hur ska man locka framtidens barnläkare till en ort där det inte längre finns någon barnavdelning och inte heller något sjukhus värt namnet.

I Sollefteå finns varje år nästan 4 000 läkarbesök på barnmottagningen och närmare 900 medicinska barn som söker vård på akutmottagningen. Var fjärde behöver träffa läkare omedelbart eller inom en halvtimme. Vart ska de vända sig nu? Till Sundsvall eller Örnsköldsvik, två till tre timmar bort, på slingriga vägar och ofta i dåligt väder.

Som om inte det vore nog föreslår man i utredningen att föräldrarna kan åka kollektivt. Hur tänkte man där? Ska en ensamstående mamma med ett febrigt barn på armen åka buss till Kramfors? Ska nyblivna föräldrar med ett nyfött barn som behöver ljusbehandling ta tåget genom länet tillbaks till Sundsvall eller Örnsköldsvik. Förslaget visar hur långt bort från verkligheten beslutsfattarna har hamnat.

När kapaciteten försvinner går det inte längre att lägga in nyfödda barn som behöver enkel men viktig vård. Familjerna får resa mil efter mil i stället för att få hjälp nära hemmet. Dessutom kommer inläggningarna att bli fler eftersom det är långt till närmsta sjukhus, det går inte längre att åka hem och avvakta.

Barnavdelningen i Sollefteå är inte en kostnadspost. den är en livlina. Den ger trygghet, kompetens och närhet i en glesbygd som redan har förlorat för mycket.

Att lägga ned den är inte bara ett beslut om vårdplatser. Det är ett beslut om värderingar. Vill vi ha ett sjukvårdssystem som centraliserar bort människors trygghet eller ett som bygger på närhet, kompetens och omsorg? När tryggheten för barnen i västra länet offras, då har vården tappat sin själ.