I september 2020 skickade Region Västernorrland ut ett pressmeddelande där man föreslog att den planerade verksamheten för ortopedi skulle flyttas från Örnsköldsvik till Sollefteå. Detta kritiserades starkt av bland andra Lars Rocksén, då ordförande för Ångermanlands läkarförening. I samma sparförslag föreslog man att neonatalvården skulle läggas ned. Personal och medborgare reagerade kraftigt. My Björkland startade en namninsamling för att stoppa förslaget.

Ett nytt operationscentrum i Örnsköldsvik har varit aktuellt i flera år och har inget samband med tillförande av nya operationer. Att stafettkostnaderna sjunkit med 15 procent beror på inställd vård på grund av covid-19. Under det socialdemokratiska (van)styret har stafettkostnaderna ökat från 255 miljoner till 509 miljoner. Försök inte påskina att minskningen till 441 miljoner under pandemin är resultatet av en mer framgångsrik politik.

Nära Vård som Frisk hänvisar till löser inte grundproblemet med två huvudmän (kommun och region) för hälso- och sjukvården. Lokalt ledarskap är ytterligare en dyrbar nivå av direktörer. Länskliniksystemet är till stor del intakt. Psykiatrin på Örnsköldsviks sjukhus läggs ned i strid mot personalens egna förslag. SPOT-team är bra, men gör inget åt det faktum att vissa patienter ändå behöver läggas in. Nu ska dessa, som ofta är i en djup kris, fraktas 20 – 30 mil till Sundsvall för inläggning. Det är tydligt att massiva protester och oppositionens arbete har gjort att en del sparförslag dragits tillbaka. Men tro inte att detta innebär att de hamnat i soptunnan för gott. Det visar regionens historia. Visst håller jag med Frisk om att man inte ska sprida falska påståenden. Men det vore bra om Frisk själv höll sig till sanningen.

Robert Thunfors, Gruppledare för Sjukvårdspartiet Region Västernorrland