Det är skillnad på politisk logik och vanlig logik. Det är en orsak till vårdkrisen i Region Västernorrland (RVN).
Socialdemokraterna har under ett århundrade som Sveriges största parti, kanske genom samarbetet med storindustrin, fått för sig att man även i sjukvården skapar lönsamhet genom stordrift.
Därför har man bland annat i Västernorrland, där (S) är mer konservativt än på de flesta andra håll, försökt förbättra sjukvårdens ekonomi genom centralstyrning och nedskärningar. Genom att lägga ner avdelningar och minska antalet vårdplatser.
Vanlig logik säger, att om man har en produktionsapparat som är överbelagd – som på Sundsvall sjukhus med ofta 130 procents beläggning – så sparar man inga pengar på det viset. Först kör man slut på personal så att en del slutar. Då får man lägga ner fler vårdplatser på grund av personalbrist. Då blir det ännu värre för de som är kvar. Ännu fler säger upp sig.
På det viset har man “minskat kostnader” under två mandatperioder. Men antalet sjuka patienter har ju inte minskat, och då har man fått improvisera för att ta hand om dem. Tvinga personal att jobba övertid för ett par hundra miljoner, hyra in stafettpersonal för en halv miljard, skicka patienter hit och dit med både högre kostnader och sämre vårdresultat som följd.
En del andra partier har “köpt” samma politiska logik.
Centern i Västernorrland tror till exempel att man blir “ett konstruktivt och ansvarstagande oppositionsparti” genom att bilda majoritet med Socialdemokraterna i den för regionens framtid helt avgörande frågan om personalförsörjningen.
Vanlig logik säger, att om man står inför en kris som bokstavligen handlar om liv och död – då bestämmer man först vad som måste göras och sen ser man till att det blir gjort och att man kan finansiera det. Men de nya kompanjonerna (S) och (C) tror att den politiska logiken kräver att man ändrar så litet som möjligt av den vanliga skadliga politiken.
Vårt logiska resonemang ser ut så här:
- ”Dålig arbetsmiljö” är krisens grundorsak – både till att så många säger upp sig och till rekryteringsproblemen. Den dåliga arbetsmiljön består i stor utsträckning av personalbrist. Att man inte kan ta hand om alla patienter utan att slita ihjäl sig, inte har tid att äta lunch eller gå på toaletten. Att man inte vet om man kan gå hem när passet är slut.
- Ska RVN kunna göra något åt det måste man kunna rekrytera och för det måste man bli en erkänt god arbetsgivare.
- Det första steget är då att betala konkurrenskraftiga och rättvist fördelade löner – minst över genomsnittet för landet och för övriga Norrlandslän.
Den politiska logiken är smittsam. Det visar Centerpartiet liksom regiondirektör Åsa Bellander, som vid presentationen av regionens otillräckliga nya lönebesked förklarade: “Tyvärr har vi fått dålig respons hittills från bolag med hyrpersonal. Vi hoppas på positiva besked där.” Alltså hellre en halv miljard till hyrföretagen än hälften så mycket till egen personal. Det är politisk logik det.
Läs mer
Isabelle Tejbo, undersköterska, ledamot i regionfullmäktige, Sjukvårdspartiet Västernorrland