Nu har vi fått förklaringen till att regionens majoritet, socialdemokrater, moderater och centerpartister, trots alla kaffestunder de berömmer sig av att ha ute i verksamheten, aldrig lyssnar på personalen när de konstruerar sina misslyckade lösningar på regionens problem.

”Vi måste lyssna på linjen”, förklarade regionrådet Glenn Nordlund (S) upprepade gånger på regionfullmäktige den 21 februari. Man behöver inte tänka så mycket för att förstå vad det betyder: ”Linjen” – det är detsamma som tjänstemännen (och -kvinnorna) i en maktstruktur som befinner sig ovanför vårdpersonalen och mellan dem och den politiskt ansvariga majoriteten.

Resultatet?

Utan personalens delaktighet försöker majoriteten S, M och C hitta lösningar på bemannings- och arbetsmiljöproblem som fysisk och etisk stress, vårdtyngd och sjukfrånvaro. Och i stället för att göra tillräckligt kraftfulla satsningar på personalen lägger man en miljon på någon sorts pr-kampanj för att reparera sitt dåliga rykte.
Hittills har varje presenterad ”lösning” förargat personal och skapat större klyftor i stället för att bidra till förbättringar. Att inte lyssna på personalen ger förluster av tid, idéer, kompetens och engagemang. Möjligheter till förbättringar går förlorade.
I stället läggs resurser som verkar oändliga på att ta fram tidskrävande enkäter och styrdokument. Det ger mer arbete åt ”linjen”, det vill säga administrationen, men stjäl tid där ”linjen” slutar – från enhetschefer som arbetar verksamhetsnära med sin personal. Och i stället för minskad administration anställs fler chefer. Den verkliga makten i regionen ligger hos en liten klick av administratörer. Personer som uppenbarligen varken förstår sig på sjukvård eller ekonomi eftersom de så uppenbart har misslyckats med båda.
Detta är utslag av den centraliseringsmani som länge präglat sjukvårdens ledning och styrning. Ett tydligt utslag av den av forskaren Mats Alvesson väl dokumenterade ”funktionella dumheten”. Som när länets moderater aningslöst tar för givet att man skulle spara pengar genom att slå igen ett sjukhus.
De har tydligen inte fattat betydelsen av ordet ”kapitalförstöring”. Som inte bara betyder tomma lokaler utan också förstöring av fungerande vårdteam, logistikproblem och flykt från regionen av kompetent personal. Samt ännu fler patienter och kraftigt ökad överbelastning i Sundsvall vilket tvingar fram stora investeringar ovanpå de som redan håller på att förstöra regionens katastrofala ekonomi. Och givetvis ännu fler onödiga dödsfall.

Ingela Korhonen, undersköterska, ledamot av regionfullmäktige och hälso- och sjukvårdsnämnden, vice ordförande i Sjukvårdspartiet Västernorrland