Liknande planer fanns när BB i Sollefteå lades ned. Tanken var då att blivande mammor i första hand skulle åka till Örnsköldsvik. I praktiken fungerade det inte. Trycket på BB i Örnsköldsvik blev snabbt för stort och riskerna ökade – både för personalen och för de födande.

Redan knappt tre månader efter stängningen gick länsverksamhetschefen för kvinnosjukvården ut i media och sa:

”Vi uppmanar blivande föräldrar från Sollefteå att åka till Sundsvall i första hand.”

”Det finns uppenbara risker gällande personalens arbetsmiljö och patientsäkerheten.”

”Jag tror att vi kan ha gjort en felberäkning.”

Detta är viktigt att minnas. Nu finns en uppenbar risk att samma misstag upprepas – den här gången inom barnsjukvården.

Under de senaste åren har barnavdelningen i Örnsköldsvik vid flera tillfällen tvingats stänga och skicka sjuka barn vidare till Sundsvall. Inte på grund av brist på vårdplatser, utan på grund av brist på läkare.

För många barn och deras föräldrar innebär detta långa resor, större otrygghet och mindre närhet till vård när den behövs som mest. För Sundsvall innebär det en ökad belastning.

Vid den fackliga förhandlingen i november påpekade Läkarföreningen att bemanningssituationen för läkare inom barn- och ungdomsmedicin i Örnsköldsvik är skör och att förändringen riskerar att påverka verksamheten negativt. Arbetsgivaren bekräftade samtidigt att det saknas överläkarkompetens, även om det finns läkare under utbildning. Situationen speglas också i hyrkostnaderna: notan för inhyrda barnläkare uppgår till nära 14 miljoner kronor för 2025.

Mot den bakgrunden framstår beslutet som häpnadsväckande.

Hur ser det då ut på Sundsvalls sjukhus?

Enligt verksamhetschefen finns det gott om plats, med en beläggning på endast 63 procent. Den siffran bygger på punktmätningar och stämmer med vårdplatsöversikten.

Ser man i stället till antalet avslutade vårddygn blir bilden en annan. Då ligger beläggningen på drygt 90 procent. Även om barnkliniken ibland vårdar vuxna och även om överbeläggningar förekommer periodvis, tyder detta på ett omfattande in- och utskrivningsarbete varje dag. En verksamhet som på pappret ser luftig ut kan i praktiken vara hårt pressad.

Och det är inte bara barnavdelningen som påverkas. Även akutmottagningarna och ambulanssjukvården kommer att belastas, vilket riskerar att skapa undanträngningseffekter.

Omkring 900 barn per år som i dag söker akutmottagningen i Sollefteå kommer i stället att behöva vård på annat sjukhus. Det innebär ytterligare belastning på akutmottagningen i Sundsvall. Finns verkligen marginalerna?

Frågan är därför inte om planen ser bra ut på pappret. Frågan är vad som händer när verkligheten kommer i kapp – och hur detta slår mot invånarna i Sundsvall.

Else Ammor, ordförande Sjukvårdspartiet, Pia Lundin, regionråd och specialistsjuksköterska Sjukvårdspartiet