När kampen mot hyrpersonal blir viktigare än vården
Debatten om hyrpersonal handlar ofta om kostnader och bemanning. Khalid Kashwa menar att den verkliga frågan är varför vården fortfarande är beroende av konsultläkare efter mer än 20 år av politiska försök att minska användningen. Problemet är inte hyrpersonalen – utan varför den fortfarande behövs.
Under de senaste månaderna har frågor väckts om hur det kommer sig att en konsultläkare kandiderar till regionfullmäktige i Västernorrland.
Frågan har diskuterats i sociala medier, i den politiska debatten och nyligen även i en anonym insändare i lokalpressen där Sjukvårdspartiet kritiserades bland annat på grund av en kandidats yrkesroll som konsultläkare.
Det är en legitim fråga. Men den leder också till en annan fråga: Om hyrpersonalen verkligen är sjukvårdens största problem – varför finns den då fortfarande kvar efter mer än 20 år av politiska beslut, nationella avtal och återkommande kampanjer för att minska beroendet av hyrpersonal?
Som läkare har jag under större delen av min yrkeskarriär arbetat som konsultläkare. Jag har också arbetat i andra anställningsformer och i olika delar av Sverige.
Jag har arbetat i storstäder, mindre städer och på landsbygden. Jag har mött engagerade medarbetare och skickliga chefer som varje dag gör sitt bästa för patienterna, ofta under mycket pressade förhållanden.
Samtidigt har jag gång på gång sett samma utmaningar återkomma: Svårigheter att rekrytera och behålla personal, hög arbetsbelastning och verksamheter som kämpar för att få vardagen att fungera.
Ett konkret exempel finns i Sundsvall. Under covidperioden arbetade jag på Hälsocentralen Centrum, som under en längre tid hade betydande bemanningsutmaningar. Av omkring åtta specialistläkare återstod endast en fast anställd specialist som dessutom arbetade deltid.
Efter mer än 20 år med samma diskussion är det kanske dags att sluta leta syndabockar och börja bygga den sjukvård som människor faktiskt vill arbeta i.
Tillsammans med två andra konsultläkare bar vi under flera år en stor del av det medicinska ansvaret på hälsocentralen. Vi hade egna listade patienter, arbetade långsiktigt och skapade kontinuitet för patienterna trots en mycket svår bemanningssituation.
Tillsammans med en engagerad ledning och skickliga medarbetare skapades stabilitet för verksamheten. Under en period blev Hälsocentralen Centrum den högst rankade hälsocentralen i Region Västernorrland.
Det väcker en enkel fråga: Var konsultläkarna problemet – eller en del av lösningen?
Hyrpersonal är ofta ett symptom på ett större problem. Inom medicinen vet vi att det inte räcker att behandla ett symptom om man vill bota en sjukdom. På samma sätt riskerar kampen mot hyrpersonal att bli en form av symtombehandling om de bakomliggande problemen lämnas orörda.
Det nationella hyravtalet bygger på hårdare restriktioner, kortare uppdrag och lägre ersättningsnivåer. Men frågan är om strategin angriper orsaken eller bara symptomet.
I dagens Sverige ser arbetsmarknaden annorlunda ut än för 20 år sedan. Privata vårdgivare växer. Företagshälsovården växer. Nästan en miljon svenskar har privata sjukvårdsförsäkringar. Konkurrensen om vårdpersonal är större än någonsin.
Frågan är därför inte hur människor ska fås att välja bort alternativen. Frågan är hur Region Västernorrland ska bli den arbetsgivare som människor aktivt vill välja. Efter mer än 20 år med samma diskussion är det kanske dags att sluta leta syndabockar och börja bygga den sjukvård som människor faktiskt vill arbeta i.
Khalid Kashwa, Specialist i allmänmedicin, Kandidat för Sjukvårdspartiet till Regionfullmäktige i Västernorrland
Publicerad i Nordsverige den 19 juni
