Vi behandlar för sent – och betalar med sjukdom i norra Sverige
Varje dag möter läkare patienter vars sjukdom hade kunnat upptäckas och bromsas betydligt tidigare. Khalid Kashwa menar att svensk sjukvård måste flytta fokus från att behandla konsekvenser till att förebygga sjukdom – innan det är för sent.
Det är en mening jag som läkare tänker ofta – men sällan säger högt. Patienten sitter framför mig med nyupptäckt diabetes, högt blodtryck eller hjärt-kärlsjukdom. I journalen finns signalerna sedan länge: lätt förhöjda värden, små varningsflaggor, diffusa symtom.
Ofta finns också en ärftlighet i bakgrunden. Men det handlar inte bara om gener. Livsstilen spelar en avgörande roll: kost, fysisk aktivitet, stress och sömn. Det är samspelet mellan arv och livsstil som avgör hur sjukdomen utvecklas.
Och därför finns också en möjlighet att påverka – om vi agerar i tid. Men det gör vi inte alltid. Det här är inte ett enskilt fall. Det är ett systemfel.
I norra Sverige, med långa avstånd och begränsade resurser, blir konsekvenserna tydliga. Patienter söker sent. Uppföljningar dröjer. Kontinuiteten brister. Resultatet blir att sjukdomar upptäcks när de redan hunnit utvecklas.
Vi har byggt en sjukvård som är mycket skicklig på att behandla det som redan har hänt. Men vi är sämre på att förhindra det som är på väg att hända. Det gäller särskilt våra stora folksjukdomar: diabetes, högt blodtryck, övervikt och hjärt-kärlsjukdom.
Vi kan inte fortsätta vänta tills människor blir sjuka på riktigt.
Som läkare vet jag att dessa tillstånd utvecklas långsamt – och att det finns ett fönster där vi kan göra skillnad. Men det fönstret missar vi ofta. Varför?
Därför att systemet inte är byggt för förebyggande arbete. Besökstider är korta. Uppföljningar prioriteras bort. Ersättningssystemen belönar åtgärder – inte förebyggande samtal. Och i en pressad vardag blir det akuta viktigare än det långsiktiga. Det är mänskligt – men inte hållbart.
För varje patient som utvecklar en kronisk sjukdom som hade kunnat bromsas tidigare, ökar både lidandet och kostnaderna. Och här blir den politiska frågan tydlig: Vill vi fortsätta behandla konsekvenser – eller börja förebygga orsaker?
Förebyggande vård är inte en kostnad. Det är en investering. Det handlar om att fånga upp risk i tid, följa upp strukturerat och ge stöd till livsstilsförändringar – med både fysiska och digitala verktyg. Och det handlar om att ge primärvården rätt förutsättningar. För utan en stark primärvård – ingen förebyggande vård.
Som aktiv inom Sjukvårdspartiet vill jag vara tydlig: Förebyggande arbete måste bli en naturlig del av primärvårdens uppdrag – inte ett sidoprojekt.
För mig som läkare är det enkelt: Vi kan inte fortsätta vänta tills människor blir sjuka på riktigt.
För då är det redan för sent.
Khalid Kashwa, Specialist i allmänmedicin, Aktiv politiker, Sjukvårdspartiet
Publicerad i Nordsverige den 7 maj 2027
