Tre argument – men håller de?
Regionens tre argument för att flytta dagkirurgiska operationer från Sollefteå låter övertygande, men håller de vid en närmare granskning? Pia Lundin och Per Svensson ifrågasätter argumenten om kontinuitet, arbetsmiljö och ekonomi.
När P4 Västernorrland rapporterade om flytten av omkring 300 dagkirurgiska operationer från Sollefteå fick lyssnarna höra Region Västernorrlands tre argument.
Bättre kontinuitet.
Bättre arbetsmiljö.
Bättre ekonomi.
Det låter övertygande. Men håller argumenten när de granskas?
Kontinuitet är ett viktigt begrepp inom vården, särskilt vid långvariga vårdkontakter. Men när det gäller dagkirurgi, där patienten kommer på morgonen, opereras och går hem samma dag, är det rimligt att kvalitet, patientsäkerhet, goda resultat och inte minst tillgänglighet för patienterna väger tyngre än vem som råkar stå vid operationsbordet just den dagen.
Regionen lyfter också fram Sollefteås beroende av hyrkirurger. Men det är knappast märkligt.
Efter Insatsplanen 2017 avvecklades successivt de fasta kirurgtjänsterna. I dag finns inga tjänster och ingen budget för att anställa egna kirurger.
Det hade faktiskt varit en betydligt större nyhet om Sollefteå lyckats rekrytera kirurger till tjänster som regionen själv avvecklat.
Inte heller berättas att Sundsvall och Örnsköldsvik också är beroende av hyrpersonal. Bara under årets fem första månader har regionen hyrt kirurger för omkring en miljon kronor i Sundsvall och närmare tre miljoner kronor i Örnsköldsvik.
Ser man dessutom till operations-, anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor blir skillnaden ännu tydligare. Medan Sollefteå under lång tid klarat denna bemanning utan hyrpersonal har Sundsvall och Örnsköldsvik redan hyrt in motsvarande kompetens för närmare nio miljoner kronor.
Om hyrkirurger är ett problem borde de rimligen vara ett problem oavsett om de arbetar i Sollefteå, Sundsvall eller Örnsköldsvik.
Arbetsmiljön lyfts också fram som ett argument.
Det låter bra men vi har svårt att se hur.
I Sollefteå försvinner den breda dagkirurgin. Kvar blir framför allt proteskirurgi, en av de mest fysiskt krävande verksamheterna för operationspersonalen. En varierad operationsverksamhet ersätts av ett betydligt tyngre och mer ensidigt arbete.
Och varför skulle arbetsmiljön bli bättre i Sundsvall och Örnsköldsvik när ytterligare 300 operationer ska utföras på sjukhus som redan arbetar under högt produktionstryck?
Slutligen så lyfts ekonomi – ett starkt argument. Åtminstone tills man tittar på siffrorna.
Regionens kostnader för köpt vård ligger redan mer än 50 miljoner kronor över budget. Trots det flyttas verksamhet från ett sjukhus som bemannar operation och anestesi med egna sjuksköterskor till sjukhus som fortfarande lägger stora belopp på hyrbemanning.
Kanske finns det en ekonomisk logik här. Jag har bara inte lyckats hitta den.
Den som väntar på sin operation lär knappast bry sig om på vilket sjukhus den utförs. Det viktiga är att den blir av. När vårdköerna fortsätter att växa borde varje fungerande operationssal användas fullt ut – inte avvecklas.
Lyssnarna i P4 fick höra regionens argument. För att kunna ta ställning behöver de också få höra det som inte nämndes.
Pia Lundin, specialistsjuksköterska och regionråd, Sjukvårdspartiet Västernorrland
Per Svensson, specialistläkare, Sjukvårdspartiet Västernorrland
Publicerad i Tidningen Ångermanland den 14 juli 2026
Länk: https://www.tidningenangermanland.se/solleftea/tre-argument-men-haller-de/
