Regionen kan göra skillnad för internationellt adopterade
Att vara internationellt adopterad är ingen diagnos. Men forskning visar en ökad risk för psykisk ohälsa, samtidigt som vården saknar tillräcklig kunskap om adoptionsspecifika behov. Region Västernorrland kan göra konkret skillnad genom mer kunskap, bättre stöd och ett tydligare ansvar.
Att vara internationellt adopterad är ingen diagnos.
Men forskningen visar att internationellt adopterade som grupp löper en förhöjd risk för psykisk ohälsa. Forskning som publicerats av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd visar bland annat en fördubblad risk för psykiatrisk slutenvård jämfört med svenskfödda med svensk bakgrund. Socialstyrelsen har samtidigt pekat på bristande kunskap om adoptionsspecifika behov inom hälso- och sjukvården.
Frågan har blivit än mer aktuell efter Adoptionskommissionens slutbetänkande 2025, som beskriver allvarliga oegentligheter inom delar av Sveriges internationella adoptioner. För den enskilde kan frågor om ursprung, identitet och tillhörighet därmed få ytterligare dimensioner. Det betyder inte att alla adopterade mår dåligt eller att psykisk ohälsa hos en adopterad alltid beror på adoptionen. Men när vi vet om en särskild sårbarhet måste också vården ha kunskapen att förstå när adoptionserfarenheten kan vara relevant.
Vi som författat denna artikel kom i kontakt med varandra genom Elins engagemang för internationellt adopterades psykiska hälsa.
För mig, Elin, är frågan personlig. Jag är själv internationellt adopterad från Kina och har engagerat mig för att öka kunskapen och förbättra stödet för gruppen.
När vi började samtala tog jag, Joakim, med mig frågan in i min profession som psykolog men jag tog också med mig den till mitt parti. Vad vet vården egentligen om internationellt adopterades erfarenheter, och vilket stöd får personalen när de möter en adopterad person med psykisk ohälsa? Vilken kunskap finns och vad behövs?
Vi fortsatte samtalen och bestämde oss för att ta frågan vidare tillsammans. Vi vill vara en del av kampen för att internationellt adopterade ska bli sedda och få rätt stöd när det behövs.
Därför vill vi genomföra tre konkreta förändringar i Region Västernorrland:
1. Obligatorisk utbildning. Berörda medarbetare som kan möta internationellt adopterade ska genomgå minst två obligatoriska utbildningstillfällen om internationell adoption och psykisk hälsa. I ett första steg ska arbetet fokusera på psykiatrin.
2. En särskild samordnare. Regionen ska utse en samordnare med uppdrag att hålla sig uppdaterad om forskning och kunskapsunderlag samt kunna stötta medarbetare som möter internationellt adopterade. Alla kan inte vara experter, men alla ska veta var kunskapen finns.
3. Synliggör gruppen i folkhälsoarbetet. Internationellt adopterade ska särskilt uppmärksammas i Regionens folkhälsoarbete inom Regionala utvecklingsnämndens ansvarsområde. När forskningen visar en förhöjd risk för psykisk ohälsa kan gruppen inte vara osynlig i det förebyggande arbetet, vilket den tyvärr är idag.
Vi gör inte anspråk på att ha alla svar.
Men vi vet att mer kunskap ger vården bättre förutsättningar att förstå människan framför sig. Internationellt adopterade ska inte själva behöva utbilda vården när de söker hjälp.
Här kan Region Västernorrland göra konkret skillnad – och vi vill börja nu.
Elin Gerdin
Hjärnkollsambassadör och internationellt adopterad
Joakim Bymark
Legitimerad psykolog och folkvald för Sjukvårdspartiet Västernorrland i Regionen
Publicerad i Örnsköldsviks Allehanda den 26 augusti 2026
Länk: https://www.allehanda.se/regionen-kan-gora-skillnad-for-internationellt-adopterade/
