Ö-vik och Umeå visar hur samverkan bör se ut
Efter egna erfarenheter som patient beskriver Kerstin Zakolski hur vården i Örnsköldsvik visat vad god samverkan kan åstadkomma. Samtidigt varnar hon för att en fortsatt centralisering till Sundsvalls sjukhus riskerar att förvärra problemen för både patienter och personal.
Jag tror på en vård där människor får hjälp i tid, nära hemmet och av personal som har rätt förutsättningar att göra sitt arbete. En vård där sjukhusen i Västernorrland inte ställs mot varandra, utan samarbetar för patientens bästa. Just nu vårdas jag själv på Örnsköldsviks sjukhus och här har jag fått uppleva hur bra vården kan fungera när kunskap, ansvar och samverkan får styra.
Det började med en lunginflammation som kom tillbaka och som nu inte vill försvinna. Jag kom plötsligt in med ambulans, utan att ha hunnit packa. Jag har dessutom stomi och var i en utsatt situation där jag behövde hjälp direkt.
Redan på akuten möttes jag av kunskap, trygghet och handlingskraft. Personalen såg mig, förstod mina behov och tog ansvar. Jag har fått en egen överläkare som ser till att jag får den utredning och behandling jag behöver. Umeå ordinerar och Örnsköldsvik utför. Det är samverkan när den fungerar som bäst och det innebär att jag får vårdas nära hemmet. Det är så vården i Västernorrland borde se ut.
Min erfarenhet av Sundsvalls sjukhus är tyvärr den motsatta. Jag säger det med sorg. När jag tidigare vårdades där var överbeläggningarna extrema. Tre patienter på en enmanssal. Personal som antingen var på väg att brännas ut eller så ny att erfarenheten ännu inte fanns. Det saknades rutiner, arbetsledning och trygghet. Jag fick dessutom fel mediciner.
Det här handlar inte om att personalen inte vill. Tvärtom. Personalen ville, men kunde inte. De hade inte förutsättningarna. En läkare uppmanade mig att anmäla avdelningen. Det fanns visselblåsningar om vartannat, men ingenting verkade få fäste. Lungkliniken och infektionsavdelningen var ihopslagna, två kliniker inhysta i lokaler som egentligen rymmer en. När vården organiseras på ett sätt där personalen inte får rimliga förutsättningar, då drabbas både patienter och medarbetare.
Därför är det ofattbart att den rådande majoriteten i Region Västernorrland fortsätter att centralisera vården till ett sjukhus som redan saknar tillräckliga förutsättningar. Att lägga ännu mer ansvar på Sundsvalls sjukhus löser inte problemen. Det förvärrar dem.
Som läkare och specialist i allmänmedicin ömmar jag för personalen. Jag vet hur hårt de arbetar. Jag vet att de vill göra rätt. Men vård kräver mer än vilja. Den kräver vårdplatser, kollegor, rutiner, arbetsledning och fungerande organisation.
Därför är jag stolt över att vara kandidat för Sjukvårdspartiet som vill satsa på fler kollegor i vården och fler vårdplatser i hela länet. Vi vill inte dumpa allt på Sundsvalls sjukhus, som redan knappt orkar med sitt uppdrag. Västernorrland behöver en vård som finns nära människor och där sjukhusen samarbetar i stället för att monteras ner.
Till sist vill jag säga tack till Örnsköldsviks sjukhus. Att vara kandidat för Sjukvårdspartiet och kämpa för vården, samtidigt som jag själv är vårdtagare – ger ett perspektiv och en ödmjukhet som jag bär med mig. Det jag upplever i Örnsköldsvik visar att en annan vård är möjlig.
Kerstin Zakolski,
Kandidat för Sjukvårdspartiet
Publicerad i ÖA den 25 juni 2026
Länk: https://www.allehanda.se/o-vik-och-umea-visar-hur-samverkan-bor-se-ut/
