Det handlar inte om byggnaden – det handlar om vården
1I en ledare skriver Ida Lindouf att ”det är viktigt med ett sjukhus, men det är dumt att låta sjukhusbyggnaden överskugga vården.”
Där är vi faktiskt överens.
Den stora delen av all vård sker inte på sjukhus. Den sker i primärvården, den kommunala omsorgen, hemsjukvården och genom förebyggande insatser. Ingen ifrågasätter det. Tvärtom behöver den vården fortsätta utvecklas.
Men då uppstår en annan fråga. Varför byggde vi egentligen sjukhus?
Under större delen av människans historia bedrevs vård i hemmen. När den moderna sjukvården växte fram under 1800-talets senare hälft började samhället bygga lasarett och sjukhus. Anledningen var enkel: människor behövde samlas där den medicinska kompetensen, operationssalarna, laboratorierna, röntgenutrustningen och den avancerade vården fanns. Och idag mer än förr så är de olika kompetenserna beroende av varandra.
Sjukhuset blev inte bara en byggnad.
Det blev platsen där människor kunde överleva sjukdomar och skador som tidigare varit dödliga.
Under 1900-talet byggdes därför sjukhus över hela Sverige. Inte för att man älskade stora byggnader, utan för att ge människor rimlig tillgång till avancerad sjukvård oavsett var de bodde.
Därför blir det märkligt när den politiska majoriteten, S och M, gång på gång säger att ”sjukhuset ska vara kvar”, samtidigt som de beslutar att ta bort verksamheter som anestesi, intensivvård och annan akut specialistkompetens.
Om innehållet successivt tas bort, vad är det då egentligen som är kvar?
Ingen har någonsin kämpat för tegelväggar. Man har kämpat för det som finns innanför väggarna.
– Operationssalar
– Intensivvård
– Akutmottagning
– Röntgen
– Laboratorier
– Förlossningar
– Specialister
– Trygghet.
När människor i Sollefteå protesterar handlar det därför inte om att bevara en byggnad. Det handlar om att bevara möjligheten att få livräddande vård inom rimlig tid.
Så det är inte sjukhusbyggnaden som är viktig.
Det är innehållet. Det är kompetensen.
Det är möjligheten att överleva en olycka, en stroke, en hjärtinfarkt eller ett svårt sjukt barn.
Det är därför människor engagerar sig.
Inte för betongen.
Utan för vården.
Pia Lundin
