Den eviga trätan – hur många chanser har vi råd att missa?
Historien visar att Västernorrland flera gånger har förlorat viktiga framtidssatsningar på grund av intern splittring. Nu står regionen inför en ny möjlighet – frågan är om politiken den här gången kan enas kring Sollefteå sjukhus och ett framtida beredskapssjukhus.
Den eviga trätan och missunnsamheten fortsätter som alltid i Region Västernorrland.
Frågan är: ska historien upprepa sig igen?
Planerna på att inrätta ett akademiskt lärosäte i Norrland fanns redan i början av 1900-talet. Närmare ett halvt sekel senare blev frågan verklighet genom en motion i riksdagen där Härnösand och Umeå pekades ut som kandidater.
Men Sundsvall kom att öppet utmana Härnösand om att få bli säte för den nya högskolan. Istället för att samla sig uppstod splittring. Resultatet känner vi alla till – valet föll på Umeå.
Det var målmedvetet arbete från Umeåbor, läkare, politiker och tjänstemän som avgjorde. Umeå hade också byggt upp viktiga strukturer, inte minst ett starkt bibliotek, vilket ytterligare stärkte deras position.
Det kunde ha blivit Härnösand – men det blev Umeå.
Orsaken var inte bara deras styrka, utan vår egen splittring. Härnösand och Sundsvall stod mot varandra, och staten valde en tredje väg.
När storregionsfrågan diskuterades 2016 upprepades samma mönster. Konflikten handlade i praktiken om var makt och funktioner skulle placeras. Medan andra regioner samlades kring ett alternativ hade Västernorrland flera tänkbara orter. Någon gemensam hållning fanns aldrig i Västernorrland. De förmådde inte enas – återigen.
Nu står vi inför nästa avgörande fråga.
Sverige ska bygga upp beredskapssjukhus. En nödvändig förstärkning av totalförsvaret och sjukvårdens kapacitet vid kris, pandemi eller krig. Sollefteå sjukhus är en självklar kandidat. Här finns byggnader, geografiskt läge, tillgänglighet, lokal vilja och ett starkt folkligt stöd.
Men vad händer?
Vi riskerar att förlora denna möjlighet inte för att andra är bättre, utan för att vi återigen undergräver oss själva. Intern oenighet, politiska låsningar och brist på strategisk samverkan gör att staten kan komma att välja andra alternativ som mer stabila.
Sollefteå sjukhus är inte en lokal fråga. Det handlar om hela regionens motståndskraft, arbetsmarknad, kompetensförsörjning och invånarnas trygghet.
Istället för att samla oss kring en tydlig linje fortsätter Region Västernorrland att spreta. Det är samma misstag – igen.
Vi behöver tillväxt i Västernorrland inte fortsatt avfolkning.
I Västerbotten ser vi vad enad vilja kan åstadkomma. Där står regionpolitikerna samlad i viktiga framtidsfrågor. De pekar ut riktning, visar handlingskraft och tar vara på möjligheter.
Frågan är: kan vi göra detsamma i Västernorrland?
Kan den politiska majoriteten välja utveckling i stället för avveckling?
Kan vi enas kring en gemensam linje i en av de viktigaste frågorna på många år?
Sollefteå sjukhus är inte en belastning – det är en möjlighet. Men möjligheter kräver mod och enighet.
Nu krävs ledarskap. Samla regionen. Visa riktning. Ta striden. Agera nu.
Den här gången får vi inte missa chansen.
Else Ammor, ordförande Sjukvårdspartiet och Pia Lundin, regionråd och specialistsjuksköterska Sjukvårdspartiet
Publicerad i Sundsvalls Tidning 9 april 2026
Länk: https://www.st.nu/asikter/den-eviga-tratan-hur-manga-chanser-har-vi-rad-att-missa/
