Regeringen har på sitt bord en ansökan från de tre nordligaste landstingen om att få bilda region Norra Norrland. Bakom ansökan står de tre nordligaste landstingen.

Något folkligt stöd för denna indelningsförändring kan man knappast påstå finns. I Västernorrland har två kommuner – Sundsvall och Ånge – meddelat att de inte vill vara med fast de omfattas av landstingets ansökan. Härnösand har förbehållet att man bara vill vara med om länet bibehålls intakt. En kommun, Sollefteå, har inte ens tagit upp frågan för beslut i kommunfullmäktige.

I Norrbotten pekar opinionsundersökningar på att en klar majoritet av befolkningen inte vill vara med om någon regionbildning. Och Jämtland vill inte alls vara med.

Med andra ord är det många frågetecken kring den folkliga förankringen. Något som den nyvalda Norrstyrelsen är medveten om och som den nu genom en kommunikationsplan (läs propagandadito) vill åtgärda.

Samtliga tre landsting kämpar med dålig ekonomi. Skattehöjningar diskuteras för att kortsiktigt lösa problemen. Sannolikheten för att den nya regionen kommer att lösa dessa på 70-talistiskt centraliseringsmaner är stor. Små enheter i de glest befolkade områdena i inlandet torde läggas ner. Kvar blir några få stora enheter vid kusten. Detta trots att vi numera genom forskningsrapporter och misslyckade exempel vet att stordrift inte lönar sig i vården.

Att man genom lagstiftat fritt vårdval i olika former skulle kunna motverka dessa centraliseringskrafter är orealistiskt med ett regionparlament. Där kommer troligen landsdelens entreprenadovilliga s+v-dominans att förstärkas genom relativt sett minskat antal parlamentariker i förhållande till situationen i dagens landsting.

Att regiongränsen skulle komma att dela Norrlands största arbetsmarknadsregion (Sundsvall, Härnösand och Timrå med ca 150 000 invånare) är ytterligare en faktor som antyder att regionen skulle motverka den tillväxt och dynamik vår landsdel så väl behöver.

Förhoppningsvis kan regeringen fatta kloka beslut i frågan!